being cuffed to a chef isn't that bad at all
Jobbet igår gick bra. Dog inte av mensvärk, som jag egentligen räknade med. Fast ja, det var väl bara tur, kanske.
Däremot blev jag, så fort jag kom dit, fastfängslad med min kära vän (och för gårdagen) kollega av en väldigt skojfrisk och påträngande ordningsvakt. Kändes mer som att hans jobb var att ragga på oss snarare än att ha koll på ordningen.
Jag kom därifrån strax före 23 och fick dela mitt tåg med tusentals jobbiga fjortisar som kom direkt ifrån The Voice. Är dock glad att jag inte bor åt södertäljehållet, för det tåget var verkligen PROPPAT - det fick ju inte plats en enda kotte till. (undrar lite hur de lyckades andas där inne? luften måste ju definitivt ha tagit slut?)
believing is achieving
Nu sticker jag till jobbet. Vet att jag brukar ta outfitbilder där jag står på händer, men nu har jag inte tid med tanke på att jag ska gå hemifrån om 10 minuter. Ska stå med mensvärk i typ 40 graders värme. Jag ska svettas, can't wait!
young people are like candles to be lit
Men till mitt eget försvar så var det bara för att jag skulle se ett band som skulle spela på stora scenen.
Som sagt så har jag alltid gått till The Voice, men nu i år kan jag inte. Varför? Jo, jag ska få ta del av kulturveckan. Varifrån? Jo, ifrån ett restaurangkök vid sergel. Hähä. JOBBA!
Men det gör inget. Lovar. Det är ändå inga jättebra artister som spelar i år.
Gillar att det här inlägget har 0% röd tråd. Gillar att det tog typ en timme att skriva för att jag aldrig orkade skriva klart.
tweet tweet
Jag vet att många av mina gamla läsare har övergivit mig och min blogg just för att jag haft sån gles (läs: ingen) uppdatering under sommaren. Lite det + det faktum att man med twitter kan uppdatera överallt har gjort att jag skaffat mig twitter.
Nu i början har jag ju blivit lite lätt beroende så nya uppdateringar (tweets) kommer ganska frekvent.
HÄR kan ni som är intresserade av min konstiga vardag följa min twitter.
Några utdrag av mina senaste tweets;
"tack så mycket, pappa, för att du tyckte att det var en god idé att öppna min dörr och spela lillbabs på hög volym tills jag vaknade. #TACK!"
"råkade skratta medan jag åt så nu har man rödlök i näsan #skönbrännandekänsla"
"lata dagar som denna tackar jag någon form av högre makter för att vattenkokare och varma koppen finns. tackar även far för colaburkarna.."
when your dreams turn to dust - vacuum
Idag släpade jag min lazy assrumpa ur sängen, ner i garaget för att hämta dammsugaren. Därefter dammsög jag HELA huset. På eget bevåg. INGEN bad mig. Jag tycker att jag hörde en hel del vuxenpoäng där va?
Vad händer under tiden jag dammsuger? Jag slår till dammsugaren med själva munstycket så att den börjar låta konstigt. Jag suger upp hundens leksak (hoppas att han kan förlåta mig!?) och hans mat.
Hej, jag är skitbra på att dammsuga.
Vad hände efter att jag dammsugit hela huset? Jo. Jag insåg att jag även behöver dammtorka möbler. KUL. Får ta tag i det någon annan dag, om jag grips av städnoja igen, dvs.
Förstår själv inte varför jag fick för mig att dammsuga den dagen jag DÖR av mensvärk. Total lidelse. Nära döden.
Note to self: duscha aldrig mer innan du får för dig att städa - det är väldigt fysiskt krävande, nämligen, så du lär behöva en dusch efteråt också.
the one and only
De enda bloggar jag läst är väl Cimons, Egoinas, Hanapees och Kissies. Den sistnämnda för att få lite daglig underhållning samt sakta framkrypande modersinstinkter. Hon är ju en sån där man bara vill ta under vingen, klappa på huvudet och sakta viska att allting kommer ordna sig.
Hur som haver, nu har jag kommit ikapp litegrann och har läst lite bloggar och sett att NU JÄVLAR I MIN LÅDA vad folk kallar sig "One and only" överallt. What's that all about? Ska även jag, som inte ens är i närheten av de andra 15åriga bloggarna personlighetsmässigt börja kalla mig för one and only bara för att det är så dagens bloggning går till?
Hur i hela friden skulle det se ut egentligen?! JAG, den mest ödmjuka människa som finns - one and only.
Jag kissar nästan i byxan, så jävla kul och konstigt är det.
VEM FAN KOM PÅ DET FRÅN BÖRJAN? GE MIG ETT SVAR, KÄRA VÄNNER, FÖR JAG ÄR SÅ VILSE!
making the beginning is one third of the work
Kära (gamla och nya) vänner!
Jag har loggat in här idag för att meddela er om att jag inte är död, så som så många av er kanske förmått er att tro.
Än så länge har jag inte kolat, jag har bara råkat leva mitt liv lite sådär efter studenten, så som sig bör. Har haft för mycket roligt att göra för att kunna uppdatera er om, och det har tärt på mitt hjärta till den gräns att jag nu, här idag, ger er ett inlägg. Och härmed lovar jag att inte försumma er medvetet någonsin igen!
Inte heller har jag några bilder att visa er, då jag haft så roligt att jag glömt bort att jag ens äger en kamera. Så från och med idag, mina vänner, börjar vi om. Detta är vår nystart!
Namnet är Josefine. Josefine Nordling för att vara exakt. Råkar vara 19 år gammal (och ett halvt!!! ni minns väl hur viktigt det var med halvår när man var ung?) och bor i en förort till Stockholm. Om dagarna umgås jag med fina vänner (inkluderar även att festa), pratar med mig själv och drar värdelösa skämt. Ibland när cheferna på mina två extrajobb får för sig att jag ska jobba gör jag även det. Jag gick just ut hotell&restaurangprogrammet, så jag jobbar nu som servitris på det ena stället, och köksbiträde på det andra. Det är fint, det.
Det är allt jag avslöjar idag, mina vänner. Stay tuned så får ni i framtiden veta mer om mig. Tjingeling!
