Tog just en promenad med Johanna. Det tog en bra stund, men sen mot slutet ringde pappa och frågade vad jag ville ha från McDonalds. Blir så glad när han ringer och frågar sånt när jag är i mitten av en promenad. Då spräcks liksom bubblan och jag kan återigen glömma mitt (icke existerande) sunda liv och återgå till mitt väldigt onyttiga och lata liksom.

Man kan ju inte alltid vara sådär supergraciös när man drar upp byxorna.
Ne, okej, inte en enda gång kan man det. Speciellt inte om man är som jag. Puss.
Johanna höll på att skratta ihjäl sig när hon tog den här bilden, vilket resulterade i att även jag skrattade även fast jag inte hade sett den..