fear makes strangers of people who would be friends
Ändå pratade vi. Om gymnasiet, vilket program man gick osv. Trodde att vi skulle sätta oss vid olika platser sen när tåget väl kom.
Men nej. Vi satte oss bredvid varandra och pratade hela vägen. En främling och jag, liksom.
När jag skulle gå av hade vi inga förbindelser. Inget byte av nummer, och ingen "Vad heter du på facebook?"fråga. Bara ett trevligt sällskap på tåget en helt vanlig fredag.
Bara grejen gjorde att jag har varit glad hela dagen. Varför är inte alla människor så? Jag skulle gärna prata med okända människor varje dag, men tyvärr är jag själv för blyg för att gå fram till någon.
**
DÅ är vi två !!!:D:D
De där hände mig med en gång! :D
Vissa verkar vara födda så, men det var inte jag. :D Men jag har lärt mig med ålder på att bli bättre på det och det ger mig själv väldigt mycket glädje och jag kan ofta se att jag ger andra det också. Särskilt äldre människor uppskattar en liten tjatt så där.
sv: haha, ne huvudsaken är ju att den inte är jobbig ;)
så kul att läsa era positiva saker/sidor :D
vad gör du ikväll ? bara lugnt eller?
ahh ok:) joo tack det är toppen här med :)
Hoppas du haft en riktigt fin Fredagskväll gumman och får en fin lördag, natti natti! :)
svar: hihi, nej det var faktiskt inte alls svårt, det är ju bara engelska liksom.. Ibland är det svårt att höra men det har inte varit något problem:)
tycker hela din design är fin! =)
TACK för den fina kommentaren :) Ögonen är inte redigerade på bilden, står i motljus! Kolla gärna in igen, kommer antagligen fler fotografier idag :)
The title is so true.
