En liten eftermiddagsfundering är på g. Har tänkt på detta sjukt länge nu men jag kommer inte på något svar hur jag än vrider och vänder på det.

Ni vet hur det är i typ skolan när man precis ska sluta och gå hem för dagen, ja, då kommer det en svag känsla av kissnödighet (är det ens ett ord? jag tror inte det! men i alla fall) som senare går över på väg hem, och man har totalt glömt bort det.
Men SEN, när man väl kommer och står vid ytterdörren, mitt i ingenting, känns det verkligen som att man ska explodera (eller ja, blåsan i alla fall).
Man får verkligen kämpa för att trycka in nyckeln i låset och sen får man trampa runt lite för att lugna ner sig, för att sen lyckas vrida om nyckeln och springa rakt till toaletten.

Varför är det så!? Hur kan blåsan vara så totallugn hela vägen hem så att man till och med glömmer bort att man var kissnödig från början, för att sen börja bråka när man står vid ytterdörren?


OCH! Om man lät bli att åka hem - skulle man slippa känslan av att man är nära att explodera då?