Jag är inte den som vikthetsar och bryr mig om vad jag äter - egentligen.
Men nu är det såhär att jag ställde mig på vågen igår (visserligen med jeans och fet tjocktröja) och siffrorna visade hela 60 kg. I sig låter det ju inte mycket. Nej, men om man då adderar det faktum att jag är van att väga 54 kg så säger ju det en hel del. Jag har liksom gått upp minst 5 kg på bara några månader. Nog för att jag äter galet mycket, men det har jag alltid gjort.
Frågan är om jag har börjat äta mer? Det har liksom inte jag märkt av.

I alla fall. Satte klockan på 6 imorse för att jag skulle hinna ta en promenad och äta gröt (!!!) till frukost (för att förhoppningsvis kunna stå mig fram till nästa mattillfälle). Tilläggas bör att jag vanligtvis går upp ca 20 minuter innan jag ska gå hemifrån.
Gick jag upp? Nej. Jag la mig för att chilla i sängen. IGEN. Noll självdisciplin.
Misstänker grovt att jag har ätstörningar då har jag totala fixeringar vid mat i alla former och inte kan sluta äta eller ta mindre portioner fastän jag vet att det är vad jag bör göra.
Jag äter som om jag vore en fet man som tränade, liksom. Istället är jag lat_tjej91 som inte behöver så mycket mat - egentligen.

Men nu, kära vänner, ska jag dra med mig Johanna ut för en långpromenad.


(bild lånad från google)