??!!!

Det är jobbigt. Det där med att hela tiden påminnas. Att gå från 0 till 100 på en gång.
Hur man känner att man är SÅ JÄVLA NÄRA på att vara över honom. Hur man inte längre känner sig illa till mods när man är nära andra killar.
Men hur tåget sedan tvingas vända vid ett ställe på morgonen, på väg till jobbet, som gör att jag måste byta resväg och ta en buss förbi orten han bor. Fan.
FAN.
Och hur alla filmer vi såg tillsammans helt plötsligt ska visas, allihopa, på tv. Varje dag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0