""

varje dag ser jag bara på. ser allt rinna iväg. allt som gjorde mig lycklig.
det rinner som i ett timglas och verkar inte vilja sluta rinna iväg.
när ska vi vända på timglaset?
vill du bygga ett timglas med mig som man inte behöver vända på? som ändå inte tar slut?

jag behöver något att hålla fast i.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0