det är fint. hur han fortfarande gör mig så pass nervös att jag känner att jag vill gömma mig under täcket, stänga av dator och mobil för att man blir så nervös när man pratar med honom.
det är fint hur han är världens finaste människa. hur jag kände mig så säker när jag föll för honom. för jag landade mjukt. han var källan till trygghet. värme. kärlek. KÄRLEK. ömhet. närhet. allt bra.

vaknar upp tidigt på morgonen med en klump i magen. nervositet. oro. ovetskap.
spenderar förmiddagen med att bada, tvätta håret, skrubba kroppen, raka benen, smörja in mig, ta bort gammalt nagellack och sätter på nytt. första gången på ett år tånaglar och fingernaglar matchar i färg. jaha. förnyar. förbättrar. det känns bra då. när allt hänger ihop.
tar nog en sväng till solariet med. inte för att jag tror att jag blir så mycket brunare, men vill fördriva tiden. tid fylld av oro och nervositet. vill inte spendera den liggandes i min säng.

spenderar resten av kvällen i en ruskigt ful pyjamas/sparkdräkt (som egentligen råkar tillhöra min kära mor) och världens mysigaste, bästa och gulligaste film. iallafall då det kommer till tecknat/animerat/vadmannuskakalladet.
har förövrigt så gott som bott i den här sparkdräkten sedan jag började sova i mitt eget rum igen efter att ommålningen var klar. ehe, har haft den på mig ungefär all tid jag spenderat hemma. så djävulskt bekväm, ehe.
man slipper liksom leta efter både en tröja + byxor att ta på sig, och behöver ju bara ta på sig ett enda klädesplagg.
så värt det. SÅ DJÄVULSKT värt att se ut som en stor bebis.

firade djurgårdens måndagsvinst med att shoppa lite nya kläder. ser väldigt grått ut. jag har varit i behov av en längre, tunn kofta - och nu har jag den. klänningen är djävulskt simpel men hade en sån där håll-käftensnygg rygg. nu får man bara se till att den kommer till användning..
köpte lite mer saker, men hur kul på en skala är det att se skärp, en konstig topp, ett enkelt linne osvosv? nja. inte så kul alls, skulle jag tro. inte om jag får vara med och ha en åsikt kring saken.

vaknar förövrigt vid halv 8 varenda morgon. värdelöst, kan tyckas, eftersom jag inte har något att göra på dagarna (bortsett från måndagar då jag jobbar). men det är fint med rutiner. bra att jag vaknade så tidigt just idag, dock. då hinner jag med yoga innan jag vid halv 12 ska befinna mig i stan för en fika med mina fina tjejkompisar.

en stor varm manskropp liggandes bakom en liten, nätt och kall kvinnokropp. en som annars är så stor i all sin ensamhet, men i hans närhet blir hon så liten. han lägger armen runt, håller om hårt. ger värme, närhet och kärlek. och bekräftelse. bekräftelse på att hon duger, är perfekt trots sina brister. hon ligger kvar för att bekräfta samma sak hos honom. och ingen vill vara någon annanstans än just där, just då. båda ligger med vetskapen om att den ena finns där för den andra, i alla lägen. just då när de ligger där så tror de att ingenting någonsin kan gå fel, eftersom allt känns så rätt.

men det kan gå fel. misstag. saknad.
är man inte tillräckligt försiktig kan allt gå fel, men ibland går det att göra rätt igen.
men långt ifrån alltid.

“If you love somebody, let them go. If they return, they were always yours. If they don't, they never were.”

Det blev inget vin igår. Det blev istället en bra film på tv i sällskap med mig själv. Mycket bättre än vin.
Inleder denna dag med lite Disneydags på tv, för att jag råkar vakna för tidigt ungefär jämt. Varje dag.
Detta skall kompenseras med lite yoga snart. Och efter det kanske jag tar en tripp till något köpcenter. För att se om jag klarar av att vara i ett själv nu utan att känna mig som den ensammaste människan i världen. Men det tror jag, och det hoppas jag. Det ska gå nu, eftersom jag inte längre går runt och känner mig ledsen dygnet runt. Visserligen saknar jag, men det är inte mycket annat att göra efter att ha pratat med samma människa varje dag i över ett halvår, för att sedan plötsligt sluta.
Men det kommer.

Kanske ska passa på att köpa en ny bikini, ehe. Köper ju trots allt minst 2 nya/år, även fast de gamla passar alldeles utmärkt. Men jag gillar nytt. Nytt och fint. Variation.

Det är skönt hur allt börjar förändras nu. Att jag kan tycka att det är, för första gången på ett halvår, någorlunda kul att få uppmärksamhet av andra killar när jag är ute och festar. Hur killar presenterar sig framme vid baren, men blir avbrutna av en annan kille som tycker att jag är alldeles för snygg för att stå med dem, och sedan drar ut mig på dansgolvet för att dansa med mig.
Kul.
Kul, på ett annat sätt, är det också att killar tycker och tror, för att citera en av dem "att det bara är att ta en kölapp" för att jag nu är singel.
Det betyder inte alls att jag inte längre är kär i mitt ex, och inte hellre vill vara med honom, utan att jag tar små baby steps för att gå vidare. För det är ju vad han gör. Vad han vill att jag gör.

Och det är också skönt hur jag, efter lite mer detaljmålning, kan ta det lugnt och mysa med mig själv i mitt eget rum. Visserligen med mörka väggar, men om man har massa fina små ljus och lampor kan det bli världens mysigaste.
Att få njuta av rena sängkläder efter en dusch, och bra program och filmer på tvn.
Det är fint. Att kunna få njuta själv.
Snart.

Det är jobbigt, hur det sliter isär en. Som ett inre krig. När hjärtat säger en sak och hjärnan en annan.
Hur man har hur kul som helst när man spelar biljard, och bestämmer sig för att dra vidare. Ut. Hur hjärnan vill att man ska vara så tillgänglig som möjligt. Öppen. För alla.

Och när hjärtat helt plötsligt säger stopp. Utanför klubben. Hur det inte går att gå in, och då det känns tusen gånger bättre att åka hem. Fast hjärnan vill. Hjärtat vill inte.
När man står och måste neka sina kompisar. Banga. Tråkig. Men det går inte. Hjärtat vill inte. För hjärtat vill hem. Sova. Som att det är enda sättet att slippa smärtan.

Hur man sedan känner hur det bränner bakom ögonlocken och man tvingas ge ifrån sig tysta, tysta tårar. Som rinner längs kinden och stannar vid halsduken. Halsduken bryter av. Man kan ju inte gråta högt på tåget. Det får inte synas. Ingen får veta.
Men hur det sen lättar. Avtar. För att sedan påminnas igen då man tvingas lunka sakta hem ifrån centrum till sitt hem.

Smärtan. Avslutet. Något jag inte ens önskat på min värsta fiende. Hur man inte vill något av de. Ingenting.

Det är konstigt hur det fungerar så bra på dagen att vara utan honom, men hur man går sönder på kvällarna. Ensamma kvällar.

"Hang up that red dress
Let down your hair
Cancel those reservations
There's no need to go nowhere
As good as you're looking right now
Girl I bet you're thinkin' I'm crazy
There's a side of you that I wanna see
That never ceases to amaze me.

Gimme that girl with her hair in a mess
Sleepy little smile with her head on my chest
That's the you that I like best
Gimme that girl

Gimme that girl lovin' up on me
Old t-shirt and a pair of jeans
That's the you I wanna see
Gimme that girl.

Gimme a girl that's beautiful
Without a trace of makeup on
Barefoot in the kitchen,
singing her favorite song
Dancin' aroun' like a fool
Starin' in her own little show
Gimme the girl that the rest of the world
ain't lucky enough to know."

Planerna för kvällen är biljard med fina tjejkompisar. Har ungefär noll batteri på min mobil, så jag hoppas att jag inte blir överfallen eller förföljd när jag är på väg hem. HE HE HE. Nej, men det ska nog gå bra.
Jeansen är på, t-shirten är på. Nya sneakers. Casual. Tråkigt för vissa också. Men trivsamt. Blandar det vanliga och tråkiga med matchande underkläder, nyrakade ben, insmord. Smink på, nytvättat hår.
Bara för att man har ett brustet hjärta behöver man inte vara ful i väntan på att det läker. Punkt.

Vaknade upp på ett bra humör idag. Massa sol och en hund bredvid. Jag kände på en gång att DETTA blir en bra dag.
Sen gick jag in i badrummet och upptäckte att jag fanimig också har en riktigt bra snyggdag. Var tillochmed snygg naken.. eheheh.
Ska göra mig ytterligare lite snyggare genom att få lite färg i solariet, känner jag. Förändra allt. Ingenting ska vara som det var när jag hade honom. Byta nagellack på tårna, måla om i rummet (en vägg klar, three more to go) osv.
Nytt.
Det går bra nu.

Det är jobbigt att hålla tillbaka. Vill ringa honom och säga hur mycket jag saknar honom. Vad jag känner för honom. Hur dumt det här avslutet är. Men det är inte rätt - varken mot mig eller honom. Ett avslut är aldrig jobbigt för bara den ena parten - aldrig. Det är i princip lika jobbigt för båda, bara det att man kanske bearbetar hela grejen på olika sätt.


Men eh. Ja. Jag var kanske ingen fena på att måla. Är för klantig och glömsk för sådant kom jag fram till. Tror inte de i Äntligen hemma skulle vara så nöjd med omtagning efter omtagning, då jag hela tiden glömde bort att väggen var nymålad och således tog jag stöd med handen på den för att kunna måla så perfekt som möjligt på ett annat ställe.
Men eh.. Ja. Det gick ju ändå. En vägg målad - resten tar vi imorgon.

Mitt i allt deppande vill jag bara inflika att jag numer är lika amatörbra som Martin Timell på hemmagrejer. Är proffs på att täcka golv med tidning, tejpa lister och lägga fogar + spackel än så länge. Bara så ni vet. Nu kan även jag få vara med i Äntligen hemma.
Nästa steg är att fortsätta mitt Martin Timellande är med att faktiskt måla väggarna också. Ja. Ja, det gör vi.
Vilken dröm.

allting handlar om att försöka se det från ett annat ljus. ett positivt sådant. där man ser vad man har lärt sig. för allt händer av en anledning. it really does.

jag önskar att jag kunde börja gå ut och festa galet, flirta med andra killar för att sedan kanske dra hem med någon. jag önskar verkligen det. för jag vet att man lättare kommer över någon om man har hittat en annan. en annan man har intresse för. det hjälper en att glömma.
men tyvärr fungerar jag inte så.

jag måste stanna upp och tillåta mig själv känna efter. och minnas. sakna. vara kär.
sakna hans doft. doft av kärlek och trygghet. närhet. sakna hans beröring. hans ömma pussar. kärleksfulla pussar placerade i pannan. på axeln. på kinden. på halsen. på näsan. på munnen. överallt. över hela kroppen.
världens vackraste händer perfekt placerade vid min midja. i min hand. i min nacke. vid min kind. överallt där det kändes bra.  så bra att jag får rysningar. varenda gång. jag rös av hans beröring. kittlande beröring. kärlek.

varför fungerar inte smärtstillande mot ett brustet hjärta?

Ibland slår det bara tillbaks. Bara minutrarna efter att jag kom hem efter färg-, spackel- och annatshopping så började jag plocka ner smågrejer från alla hyllor jag har i rummet. Efter att det var klart tänkte jag att, tja, jag kan väl lika gärna packa upp det som jag hade tagit hem ifrån honom, som jag lämnade där förut.
Men ne. Tar upp mjukisbyxorna och känner en bekant lukt. Doften av kärlek.
Trygghet. Lycka. Doften av allt som gör mig glad.
Som för att påminna.
För att påminna att det är viktigt att inte gå vidare för fort. Inte glömma. Som för att påminna att jag faktiskt har ont i hjärtat. Att jag faktiskt är ledsen. Att jag faktiskt saknar. Och en påminnelse av att jag måste låta mig känna så.
Påminnelsen.

Det handlar inte om att jag skriver för att gnälla. Eller är helt nedstämd jämt. Så är inte fallet.
Det handlar lite mer om att jag måste få ut alla känslor jag har. Alla ord jag själv funderar på. Jag måste få ur dem. För om jag inte får det mår jag dåligt. En klump i magen och ett förvirrat sinne. Som i en dimma. De får inte plats i mig.

Jag kan åtminstone välja min ensamhet. Om jag ska få vara själv, eller om jag ska ringa någon kompis för lite sällskap. Det är skönt att kunna välja.

"nobody said it was easy
it’s such a shame for us to part
nobody said it was easy
no one ever said it would be this hard
oh take me back to the start"

det är läskigt, detta. hur han alltid sjöng första meningen när någon hade problem med något, oftast som skämt. men det är läskigt hur fint och bra det stämmer nu. när det gör ont. när han och jag inte längre är ett "vi".
men bara för att han och jag inte är ett "vi" betyder det inte att jag inte ser oss som en samhörighet längre. vi passade bra ihop, det gjorde vi. med alla likheter och olikheter. kompletterande av varandra, har jag hört att det kallas. men det går över. snart glömmer jag helt, och slutar sakna.

för att börja glömma ska jag ta tag i poweryoga igen, kanske. och renovering av mitt rum. för att ändra, bygga på. kanske klippa en ny frisyr? eller inte, det återstår att se - jag gillar trots allt mitt hår. men ibland behöver man förändringar för att få en annan framtid. en glad framtid utan tankar på honom och hur mycket jag saknar. det är svårt, det går inte att förneka, men det går om man vill.

slippa livnära sig på vatten, yoghurt, frukt och färdigsoppor. och cigg. mer cigg än vanligt för att slippa ångest och panikgråt. för att hålla tillbaka. för att hålla sig normal - lugn. för att slippa tänka, undra och hoppas. för om man hoppas slår smärtan tillbaks tusen gånger värre när man märker att det är fel. att det inte finns någon mening.'

men nu. nu åker jag iväg med far min för att köpa spackel + färg och annat som behövs för att måla om ett rum. synd att jag antagligen inte kan sova i min egen säng inatt. synd att jag inte kan sova i den säng jag helst hade sett som reservsäng. i en annan lägenhet. i en annan ort. hos honom.
jag får sova på soffan. eller gå ut ikväll kanske. jag vet inte. någonting.

"om man kämpar kan man förlora,
men om man inte kämpar så har man redan förlorat"
några ord jag såg en gång hos en väldigt smart kille. han hade detta skrivet på en whiteboard på sin vägg i sitt rum.
smarta ord. stämmer in i så gott som alla situationer. och jag ska ta till mig av dessa, det ska jag.
så fort jag orkar. så fort jag känner mig redo. det ska gå.

något man lär sig är att avsked blir lättare att hantera ju fler gånger man har rest sig ifrån dem. till slut får man inte längre RIKTIGT ont i hjärtat, så ont att man tror att man ska kola när som helst. man får inte heller total andnöd. svagheten i benen försvinner mycket fortare. gråten är inte lika ihållande - inte lika konsekvent.

men man FÅR ont i hjärtat. man FÅR lätt andnöd. man BLIR svag i benen, sånär på att man tror att de inte längre ska bära en, och man gråter. man gråter mycket, men inte så mycket som man en gång i tiden kanske gjorde.
det är för att man lär sig. man lär sig att man kan resa sig upp, att det slutar göra ont, och att man senare hittar någon annan som kan lugna en. ge trygghet, närhet och kärlek. man hittar allt man vill igen - hos en annan människa. så småningom. när tiden är rätt.
men det går ju inte att förneka att det gör ont. att jag är ledsen. att jag saknar och egentligen vill hoppas - men ser hur lönlöst det är. därför saknar jag. känner mig ensam. har obeskrivligt starka känslor för honom. vill vara med honom. men som sagt - det går över.

men näe. nu ska cougar town få muntra upp mig.

Allt det här ÄR jobbigt - det går inte att förneka.
Jag börjar bli proffs på att känna när tårarna brinner innanför ögonlocken, för att sedan hålla dem kvar inne. Det är jobbigt, men det går. Och sen när man stiger in genom sin egen ytterdörr brister det. Men det är okej - för då har man ändå besparat andra människor förtvivlan och undran. Oro.
Det är okej att vara ledsen, det är en del av det hela. En del av att bearbeta och acceptera ett brustet hjärta. Att man inte mår hundraprocentigt bra jämt.

Har fina föräldrar som försöker hjälpa. En pappa som försöker laga mitt hjärta genom att ta tag i ommålning av mitt rum + övningskörning, och världens finaste mamma som hoppas att nya kläder och skor ska kunna lappa ihop mitt hjärta.


Det är konstigt att ställa om sig nu. Att sluta kalla honom för Min fina, och istället gå över till mitt ex, eller helt enkelt bara hans namn. Min gullis är inte längre min gullis, och är sen i framtiden någon annans gullis.
Det är konstigt att inte sätta sig på bussen som åker till honom. Att få längta till att ses.
Att ställa om sig från att få 3-4 samtal om dagen (där han stod för 3) till att få 1. Gå miste om godnattsamtalen. Det gör ont, och det känns konstigt, men det handlar ju i slutändan bara om att ställa om sig helt. Att vakna på morgonen och se att jag en dag blir glad igen. Får närhet av någon annan som gör mig glad. Men det är svårt att se det så, då jag i nuläget aldrig någonsin vill få en kärleksfull kram av någon annan.
Someday I'll get there.